Almedalens marknad

Östgöta Correspondenten den 2 juli 2004

Sverige behöver regler för hur lobbyism får bedrivas, skriver JESPER STRÖMBÄCK, Demokratiinstitutet och MATTIAS GOLDMANN, Westander Publicitet och Påverkan. Nu märks den mest som har de största ekonomiska resurserna. Det breda allmänintresset hörs inte eller glöms bort.

På söndag inleds åsiktsproffsens marknadsplats, Almedalsveckan, och i september är det dags för Demokrativeckan i Sundsvall. Båda är tidvis hårt kritiserade, till exempel av vikarierande statsminister Lars Engqvist som kallat Almedalsveckan för ”politisk cirkus” och beklagat att ”professionella pr-byråer hjälper intresseorganisationer att föra ut sitt budskap i Visby.” Media rapporterar slentrianmässigt och med ett kritiskt anslag om hur framförallt Visby men ibland även Sundsvall invaderas av lobbyister med uppgift att driva igenom sina respektive särintressen.

En snabb genomgång av Mediearkivet visar att lobbying beskrivs som ”dold maktutövning”, likställs med ”manipulation”, utförs av ”professionella smusslare” och är något man ”misstänker” eller ”anklagas för”. Just därför fyller dock Almedalsveckan och Demokrativeckan en sådan viktig funktion, som öppenhetens och dialogens fanbärare.

Huvuddelen av dem som besöker Visby i juli eller traskar över torget i Sundsvall i september är måttligt intresserade av att medverka i alla de seminarier, debatter och politiska jippon som pågår. Men den som vill kan delta. De flesta programpunkterna är öppna för allmänheten, utan deltagaravgift eller särskilda krav på förkunskaper. Påtryckningarna sker inte bakom lyckta dörrar, politikerna och de andra beslutsfattarna är tillgängliga. Det är en himmelsvid skillnad gentemot hur merparten av dagens lobbyarbete bedrivs.

Under veckan i Almedalen och Demokrativeckan behöver ingen tveka om vem som ligger bakom ett budskap. Det deklareras klart och tydligt. Här finns Vårdförbundet, Apoteket, Svenskt Näringsliv, alla riksdagspartierna och många andra, och alla för de fram sina åsikter offentligt och öppet, med möjlighet för motståndarsidan att sätta sig på första parkett och själv framföra sina åsikter.

I takt med att nyhetsflödet ökar och redaktioner bantas, har reflektion och källkritik rationaliserats bort på många redaktioner. Journalister tvingas ofta ägna sig åt mer eller mindre ograverad vidarebefordran av de budskap som serveras av lobbyorganisationer och pr-byråer.

Därför fungerar de båda ”veckorna” också som en nyttig påminnelse till allmänheten om att urvalsprincipen för de nyheter vi får oss till livs inte baseras på en objektiv bedömning av vad som är av störst allmänintresse, utan till stora delar beror på vilka som har duktiga och engagerade avsändare.

Den som har störst ekonomiska resurser hörs mest. Särintressen kämpar om uppmärksamheten och det breda allmänintresset glöms bort. De många deltagande organisationerna bidrar till ett alltmer uppskruvat tonläge, där bara de som skruvar rubriken hårdast kan räkna med medieutrymme.

Det viktigaste botemedlet heter mer öppenhet. Det räcker inte att organisationernas och företagens lobbyarbete sker för öppen ridå under två årliga ”veckor”. Framför allt mindre resursstarka organisationer skulle tjäna på att all lobbying sker med samma krav på öppenhet som råder under Almedalen och Demokrativeckan. Det är märkligt att Sverige fortfarande inte har några regler kring hur lobbying får bedrivas, medan såväl EU-parlamentet som USA:s kongress omgärdas av krav på öppenhet och registrering av lobbyister. Kanske skriver någon av de politiker som besöker Almedalen eller Demokrativeckan ett sådant lagförslag till riksdagens allmänna motionstid. Vi hoppas också att insikten om öppenhetens fördelar kan spridas från intresseorganisationerna till deras inhyrda pr-konsulter. På så sätt kan öppenhetsidealet också nå fram till de professionella uppdragslobbyisternas mer hemlighetsfulla kunder.

Dessutom behövs ökade kunskaper i hur man lobbar och skapar publicitet. Såväl företag som ideella organisationer och vanliga medborgare har otillräcklig kunskap om hur man lobbar. Detta demokratiska problem förstärks dessutom av att en del professionella lobbyister förefaller ha gjort slutenhet till en del av sin affärsidé. Att gå omkring i Visby och Sundsvall med öppna ögon och öron ger förstås en del insikter, men därutöver kan och bör lobbyisternas tummelplatser ta ett eget ansvar för att inviga fler i gebitet.

Jesper Strömbäck
Mattias Goldmann

Debattartiklar 2004