Med dolda avsändare kan pr-företag vilseleda opinionen

Newsmill den 20 april 2011

För att värna om den öppna demokratiska processen behövs en uppförandekod för professionella lobbyister. I dag kan mindre nogräknade lobbyister vilseleda opinioner och ge politiker felaktiga beslutsunderlag. Pr-branschföreningen Precis borde skicka organisationens ”branschnormer” för lobbyverksamhet på en remissrunda till partiernas partisekreterare. Det skriver Sofi Klang och Patrik Westander på pr- och lobbyfirman Westander, som ställer tre frågor till branschorganisationens ordförande.

Det blir allt vanligare med professionella lobbyister, det vill säga konsulter som hjälper sina uppdragsgivare att påverka politiska beslut. Enligt en ny kartläggning i Veckans Affärer spenderar näringslivet över 300 miljoner per år på att påverka Sveriges politiker.

Veckans Affärer redovisar också en Sifoundersökning som visar att 78 procent av svenskarna anser att riksdagen bör kräva av pr- och lobbyfirmor att de öppet redovisar sina lobbyinguppdrag. Vi på pr- och lobbyfirman Westander beställde den aktuella Sifoundersökningen. Vi har låtit genomföra den flera gånger och vet att opinionen är stabil i frågan. Andelen som vill ställa öppenhetskrav på lobbyisterna varierar dessutom mycket litet över blockgränserna.

Många känner en spontan motvilja mot lobbying. Vi har en annan uppfattning; politiker behöver mångsidiga beslutsunderlag och därför spelar politisk påverkan en viktig roll i demokratin. Ju fler företag, organisationer och individer som engagerar sig och påverkar, desto bättre är det. Politiken ska inte vara en isolerad arena. Vi som samhällsmedborgare har ett gemensamt ansvar att bidra till en öppen och dynamisk debatt. Samtidigt har vi lobbyister makt, genom våra kunskaper om opinionsbildning och politisk påverkan, och därmed också ett särskilt ansvar.

Som verksamma i pr- och lobbybranschen anser vi att pr-byråer alltid ska redovisa sina lobbyinguppdrag. Detta för att möjliggöra insyn och medial granskning av den professionella lobbyverksamheten, och för att göra det möjligt att granska vad som ligger bakom politiska beslut. Budskap med dolda avsändare är ett demokratiskt otyg som kan vilseleda opinioner och ge politiker felaktiga beslutsunderlag.

Bakgrunden är alltså att riksdagen, till skillnad från exempelvis EU-parlamentet och USA:s kongress, i dag inte ställer öppenhetskrav på professionella lobbyister. Det betyder att mindre nogräknade pr- och lobbyfirmor kan agera i hemlighet och leverera sina uppdragsgivares budskap utan att ange vem som är avsändare. Dessutom kan personer gå mellan pr-branschen och partipolitiken utan att det är möjligt att ta reda på vilka intressen de har företrätt. Politiker, myndigheter, media och andra riskerar därmed att föras bakom ljuset av intressen som de aldrig ser skymten av.

Sorgligt nog finns det ett närmast kompakt motstånd mot öppenhet inom pr-branschen. I vår bransch kan man tjäna bra på att sälja politisk påverkan och opinionsbildning till hemliga uppdragsgivare, som inte vill skylta med sina åsikter. För att värna om den öppna demokratiska processen menar vi att det behövs en uppförandekod för professionella lobbyister.

I avsaknad av en sådan branschgemensam uppförandekod tillämpar vi på Westander självpåtagna öppenhetskrav sedan tio år tillbaka. Vårt mest grundläggande öppenhetskrav är detta: Vi berättar alltid vem eller vilka vi företräder då vi kontaktar en tredje part – till exempel en journalist eller en beslutsfattare – i syfte att påverka denna tredje part. Dessutom redovisar vi alltid Westanders pågående lobbyinguppdrag på vår egen webbplats.

Denna öppenhetspolicy kan jämföras med det mest långtgående öppenhetskravet i pr-branschföreningen Precis normsamling: ”I en aktiv kontakt med tredje part i ett enskilt ärende – till exempel en journalist eller en beslutsfattare – bör dock pr-konsultföretaget på anmodan redovisa vem uppdragsgivaren är” (vår fetstil).

Branschnormerna väcker åtminstone tre konkreta frågor. Det vore intressant om Precis ordförande Hans Gennerud, som också uttalar sig i Veckans Affärers artikel, ville förklara pr-branschföreningens ställningstagande i dessa frågor.

Fråga 1. Varför bara ”bör”  när syftet med kontakten är att påverka tredje part, varför gäller då inte att pr-byrån ”ska” redovisa uppdragsgivaren?

Fråga 2. Varför bara ”på anmodan” – varför ska den kontaktade personen aktivt behöva fråga vem som är uppdragsgivare?

Fråga 3. Finns det något rimligt skäl till att en kontaktad politiker, journalist eller tjänsteman inte ska få veta vems intresse pr-byrån företräder?

Ett första steg i riktning mot öppenhet vore att ta reda på vilka öppenhetskrav de politiska beslutsfattarna vill ställa på oss professionella lobbyister. Precis borde därför skicka organisationens ”branschnormer” för lobbyverksamhet på en allmän och offentlig remissrunda till riksdagspartiernas partisekreterare.
 
Sofi Klang & Patrik Westander

Debattartiklar 2011