Mediemakt, pr och ”demokratins förfall”

Vision den 15 februari 2001

Peppe Engberg skriver i sin dagsnotering den 2 februari 2001 om den ökade mediemakten som ett demokratiskt problem. Han menar att den maktdelning som demokratin bygger på har utvecklats negativt under senare decennier.

Detta är en uppfattning som vi inte delar. Tvärtom menar vi att det har utvecklats en bättre balans mellan de olika statsmakterna.

För det första har regeringen förlorat makt till våra folkvalda representanter i riksdagshuset. Det förändrade och mindre statiska parlamentariska läget har inneburit att riksdagen inte längre är ett transportkompani till regeringen, dvs. den representativa demokratin har stärkts.

För det andra har de stora centralorganisationerna förlorat makt till medierna. Korporatismens tillbakagång innebär att ett fåtal starka intresseorganisationers slutna lobbying nu successivt ersätts av mångfald och öppenhet. Opinionsbildningen via medierna blir allt viktigare och förutsättningarna för den deltagande demokratin har aldrig varit så goda.

Den ökade mediemakten är naturligtvis inte problemfri. Journalister har som bekant inget demokratiskt mandat och medievridningen kan skapa en alltför ytlig debatt. Men det faktum att journalisterna själva blivit makthavare – liksom pr-branschens framväxt – hänger alltså samman med en samhällsutveckling som i grunden är mycket positiv för demokratin.

Det kan tyckas paradoxalt att medborgarnas politiska engagemang försvagats i en situation då möjligheterna att faktiskt påverka politiska beslut är större än någonsin. Men precis så är det. Vissa resursstarka intresseorganisationer och företag har redan anpassat sig till den nya situationen. De bedriver skickligt opinionsbildning och informell påverkan av politiska beslut. Däremot har folkrörelserna mycket begränsade kunskaper om hur man bedriver en effektiv lobbyingkampanj.

”Det borde vara ett medborgarkrav att ha rätt till egen pr-konsult”, menar Engberg. Han har en poäng, men varför inte formulera behovet så här:
”Det borde vara ett medborgarkrav att medierna ger läsarna/tittarna/lyssnarna tillgång till pr-konsultens kunskaper om hur medierna och den politiska processen fungerar.”

Det skulle verkligen gynna demokratin! Själva diskuterar vi gärna våra arbetsmetoder i olika sammanhang och har också lagt ut våra lobbyingtips på hemsidan www.westander.com, men medierna – inklusive Vision – måste börja visa samma öppenhet gällande sin egen verksamhet.

Medierna borde för det första dels fortsätta att avslöja dolda lobbykampanjer, dels avdramatisera lobbyingverksamheten som sådan och bidra till en spridning av kunskap om tekniken. Det vore att uppmuntra till ett brett deltagande i det offentliga samtalet.

Medierna borde för det andra öppna dörrarna på vid gavel och berätta för allmänheten hur nyhetsvärderingen går till. Också resurssvaga aktörer och allmänheten, inte bara professionella opinionsbildare, måste få veta hur man ska agera för att få genomslag i media.

Medierna borde för det tredje bidra till att sprida kritisk medvetenhet om sig själva. Det finns en klar risk att journalistiken allt mer kommer att kännetecknas av okritisk vidareförmedling av professionella informatörers budskap. Mottagaren bör därför hela tiden fråga sig: Vem vinner på att detta blev en nyhet?

Dessa tre punkter borde ingå i varje försök att formulera mediernas s.k. demokratiska uppdrag. Frågan om hur medierna sköter detta uppdrag är en angelägenhet för alla som värnar om mångfalden och öppenheten i politiken. Vill och vågar Vision gå i spetsen för en ny massmedial öppenhet?

Patrik Westander
Henrik Westander

Debattartiklar 2001