Öppen lobbying stärker demokratin!

Vision den 14 december 2000

”Lobbyismen är i själva verket den offentliga åsiktsbildningens variant av stalinismen”, menade en gång förre statsrådet Bengt Göransson (s), sedermera ordförande i Demokratiutredningen. Karakteristiken är i och för sig extrem, men begreppet lobbying uppfattas ofta som något negativt – inte minst i media. En snabb genomgång av Mediearkivet visar att lobbying beskrivs som ”dold maktutövning”, likställs med ”manipulation”, utförs av ”professionella smusslare” och är något man ”misstänker” eller ”anklagas för”.

Intressant nog är medias och den förre demokratiutredarens negativa uppfattning knappast representativ för dem som tänks ”manipuleras”, dvs. framför allt riksdagsledamöterna. Detta vet vi med säkerhet. Som tidigare anställda i såväl ideella organisationer som storföretag – och nu som pr-konsulter – har vi mångårig erfarenhet av ”försök att med legala medel påverka politiska beslutsfattare”, dvs. lobbying.

Oberoende av om vi har lobbat på tvärs mot riksdagsmajoritetens åsikter (t ex för avveckling av svensk vapenexport) eller i linje med majoritetens värderingar (t ex för avreglering av elmarknaden), har våra olika engagemang nästan uteslutande bemötts med en positiv grundhållning. Också de ledamöter som inte delat våra åsikter har visat intresse för att diskutera dem. Detta är inte det minsta märkligt. Riksdagens ledamöter har stark integritet och kan tänka själva. Lobbying ger dem helt enkelt tillgång till fler vinklingar på problemen och därmed ett bättre beslutsunderlag.

Vilka är då invändningarna mot lobbying sett ur ett demokratiperspektiv? Den som vill framhäva de demokratiska problemen med verksamheten kan med all rätt beskriva viss lobbying som ”de resursstarka särintressenas slutna påverkan”. Detta kontrasterar starkt mot de demokratiska idealen om ”en person – en röst”, det allmännas bästa och en öppen politisk debatt. Självklart är det därför önskvärt att media uppmärksammar och kritiskt granskar politiska påverkanskampanjer, men ett misstänkliggörande av lobbying som sådan förstärker bara de negativa aspekterna av verksamheten och motverkar därmed sitt demokratiska syfte.

Utgångspunkten bör i stället vara att ett öppet engagemang i den politiska processen per definition är positivt för demokratin. Det främsta demokratiproblemet i sammanhanget är enligt vår mening att såväl företag som ideella organisationer och vanliga medborgare har otillräcklig kunskap om hur man lobbar. Okunskapen gör att det framför allt är de resursstarka företagen och organisationerna, ofta i samarbete med pr-byråernas professionella lobbyister, som försöker påverka politiska beslut. Detta demokratiska problem förstärks dessutom av att en del professionella lobbyister förefaller ha gjort slutenhet till en del av sin affärsidé.

Som professionella lobbyister vill vi se öppenhet som vårt demokratiska ansvar. Medierna borde avdramatisera lobbyingverksamheten och bidra till en kunskapsspridning av tekniken. Företagen kommer då att inse vad flera ideella organisationer redan vet, nämligen att goda argument och ett stort engagemang är betydligt viktigare än de pengar som kan köpa den professionella lobbyistens tid. Företagen borde dessutom lära sig ytterligare en sak av de ideella organisationerna, nämligen att stå för något utöver kortsiktig vinstmaximering. Den återhållsamma slätstrukenhet som de allra flesta företag uppvisar är måhända inte något stort demokratiskt problem, men kunder och medarbetare kommer i allt högre grad att välja företag med stort samhällsengagemang och starka värderingar.

Patrik Westander
Henrik Westander

Debattartiklar 2000