Paulo Silva till lobbyfirmorna: Redovisa era uppdragsgivare!

Handelskammartidningen den 3 september 2008

Lobbying eller politisk påverkan är en del av vår demokrati. Att riksdagens ledamöter och regeringsföreträdare får synpunkter från utomstående aktörer om frågor som de har att hantera ger ett bredare beslutsunderlag och kan leda till bättre beslut.

Företag, branschorganisationer och intresseorganisationer tar i allt högre grad hjälp av konsulter för att öka sitt inflytande. Därmed har marknaden för pr- och lobbyfirmor vuxit och branschen har bidragit till att fler samhällsaktörer kunnat göra sin röst hörd i debatten. Tyvärr bedrivs lobbyverksamheten alltför ofta i hemlighet, med dold avsändare.

Europaparlamentet, det brittiska parlamentet och USA:s kongress har tydliga regler och krav på öppenhet och registrering av lobbyister. I Sverige är pr-branschen helt oreglerad och pr-branschorganisationen Precis har så kallade branschnormer som knappast främjar öppenhet.

Precis slår fast att ”ett pr-konsultföretag har inte någon allmän skyldighet att för utanförstående berätta om sina uppdragsgivare eller uppdragens art. I en aktiv kontakt med tredje part då syftet är att påverka denna tredje part – till exempel en journalist eller en beslutsfattare – bör dock pr-konsultföretaget vid anmodan redovisa vem uppdragsgivaren är.”

Branschnormerna väcker en rad frågor: Varför bara ”bör” och varför bara ”vid anmodan”? Finns det något skäl till att en politiker, journalist eller tjänsteman inte ska veta vems intresse en lobbyist företräder? Varför tycker Precis att det ska vara fritt fram att fungera som rådgivare till företag och organisationer som vill påverka politiska beslut i hemlighet?

Självklart ska en professionell lobbyist öppet redovisa vilka som är uppdragsgivarna. Dessutom borde pr- och lobbyfirmorna redovisa lobbyuppdragen öppet på sin webbplats. Denna öppenhet är praxis på min arbetsplats, men kännetecknar inte pr-branschen i stort.

En uppförandekod för professionella lobbyister behövs för att värna om den öppna demokratiska processen. En öppen redovisning av uppdrag innebär också att professionella lobbyister kan ställas till svars för sin verksamhet.

Det är uppenbart att pr-branschen själv inte klarar av att leverera den öppenhet som krävs i ett demokratiskt samhälle. Riksdagens talman Per Westerberg borde därför ta initiativ till tvärpolitiska konsultationer om införandet av en uppförandekod för pr- och lobbyfirmorna. Initiativet kan med fördel leda till en frivillig modell, i linje med EU-kommissionens nya öppenhetsinitiativ. En sådan uppförandekod kan införas enkelt och snabbt också i Sverige, eftersom upplägget inte kräver ändrad lagstiftning.

Men modellen bör inte omfatta ackreditering med särskild tillgång till de politiska beslutsfattarnas lokaler. Därmed faller motargumentet att registrerade lobbyister kan få legitimitet och tillträde som ideella organisationer och enskilda medborgare inte får.

Om få pr-byråer skulle välja att ansluta sig till koden bör regering och riksdag i ett eventuellt nästa steg ställa krav på att pr-byråerna respekterar öppenhetskraven när statliga företag och myndigheter upphandlar pr-tjänster.

Paulo Silva
Pr-konsult och lobbyist, Westander Publicitet & Påverkan

Debattartiklar 2008