”Rönn exemplifierar problemet”

Dagensmedia.se den 17 augusti 2012

Vi välkomnar alla intäktsmodeller som skapar utrymme för en ökad byråintäkt per anställd och höjda reallöner. Det skriver pr-konsulterna Jessica Henryson och Patrik Westander, som svar på Johan Rönns debattinlägg.

Det är bra att det blir debatt om kommunikationsbranschens löner och alltid trevligt när byråer delar med sig av sina framgångsrecept. ”Så kan man enkelt höja produktiviteten i en pr-byrå” berättar Johan Rönn, partner i pr-byrån Angselius Rönn, om den egna byråns erfarenheter av att inte införa ett tidrapporteringssystem (Dagensmedia.se 14 augusti). ”Då behöver man inte höja sina priser och kan ändå betala sina medarbetare branschens bästa löner.”

”Har inte Patrik Westander ökat sin produktivitet ett enda dugg på 15 år?” undrar Johan Rönn också i sitt debattinlägg. Han argumenterar övertygande för att bland annat ”modern teknik som Internet, Business Intelligence, utskicksmotorer och researchverktyg” borde innebära att kommunikationsbranschens konsulter har ”lärt sig att jobba snabbare och smartare”.

Självklart jobbar hela kommunikationsbranschen mycket effektivare i dag än för 15 år sedan. Johan Rönn exemplifierar därmed det grundläggande problemet på ett utmärkt sätt. Problemet är att branschen totalt sett har misslyckats med att ta betalt för sin ökade effektivitet. Eftersom hela effektivitetsvinsten har hamnat hos kunderna, har byråerna inte heller kunna höja sina anställdas reallöner.

Reallönerna generellt i Sverige har däremot ökat med cirka 45 procent sedan 1996, motsvarande en årlig reallöneökning med 2,4 procent. Under samma period har den genomsnittliga byråintäkten per anställd i kommunikationsbranschen varit helt oförändrad i fasta priser. ”Det kanske är sant. So what?” undrar Johan Rönn.

Den stagnerande byråintäkten per anställd blir uppenbar vid en inflationsjustering av siffrorna i Sveriges Kommunikationsbyråers årliga byråbranschanalys. Konsekvensen är att det inte har funnits något utrymme för byråerna att höja de anställdas reallöner utan att underminera lönsamheten.

”So what?” undrar Johan Rönn kanske fortfarande. Ja, tycker han verkligen att det är oproblematiskt om kommunikationsbranschen inte klarar höglönekonkurrensen med andra kunskapsbranscher? Är det inte angeläget att byråerna kan attrahera och behålla högt kvalificerade konsulter?

Westander har valt en helt annan intäktsmodell än den Johan Rönn förespråkar. Vi avtalsbinder aldrig en uppdragsgivare och fakturerar enbart för arbetad tid, med ett öppet redovisat timpris som är fast under kalenderåret. Uppdragsgivaren bestämmer själv nivån på vårt engagemang och kan när som helst avbryta samarbetet utan några kostnader utöver våra nedlagda arbetstimmar. Vårt mål är inte att maximera faktureringen av en enskild uppdragsgivare, utan att hitta den samarbetsnivå där varje enskild levererad timme skapar en sådan kundnytta att uppdragsgivaren blir nöjd.

Vi är stolta över Westanders intäktsmodell, men tror inte nödvändigtvis att den är rätt för alla byråer. Johan Rönns egen byrå är ju också framgångsrik. Angselius Rönn hade lönekostnader per anställd, inklusive pensionskostnader, på 935 tusen kronor under 2011. Och löneledande JKL satte förra året ett imponerande pr-branschrekord med lönekostnader per anställd på nära 1,3 miljoner kronor.

Vi välkomnar alla intäktsmodeller, med eller utan tidrapportering, som skapar utrymme för en ökad byråintäkt per anställd och höjda reallöner. Timdebiterande byråer borde höja timpriserna generellt och ta avstånd från prisdumpning i offentliga upphandlingar. Alla byråer borde tacka nej till upphandlingar som inte följer de nya pitchrekommendationerna.

Jessica Henryson
Patrik Westander
Pr-byrån Westander

Debattartiklar 2012