Vd:ar behöver öva på att säga ”jag vet inte”

Den friande domen för Birgitte Bonnesen avgör vad företagsledare får säga i intervjuer, men inte vad som skapar förtroende i en pressad situation. Därför behöver medietränare våga utmana mer – och höga chefer ha mod att bli ifrågasatta, skriver Andreas Rolfer Wrangö och Birger Lycken på pr-byrån Westander.

Vi förstår att Birgitte Bonnesens sju år i det svenska rättsväsendet har varit en personlig mardröm. Den tidigare Swedbank-vd:n fick i oktober 2018 frågor om vad banken hittat i sin genomgång av transaktioner med Danske Bank. Hon svarade bland annat: ”Vi hittade ingenting.” Ett svar som ledde till ett åtal och prövades i tre instanser.

Den friande domen i april ger henne juridisk upprättelse. Samtidigt illustrerar fallet ett återkommande problem. Även erfarna företagsledare misslyckas i pressade lägen med krishanteringens mest grundläggande råd: Spekulera inte.

Hovrätten bedömde att svaret byggde på ett skevt urval av fakta och gav en fällande dom. Problemet var inte bara vad Bonnesen sade, utan att hon uttryckte sig kategoriskt utan att markera den osäkerhet som faktiskt rådde. Högsta domstolen friar utifrån bedömningen att vd:n i en sedvanlig intervjusituation ska omfattas av meddelarfriheten.

Domen i HD klargör vad som är juridiskt tillåtet att säga, men inte vad som är ett förtroendeskapande svar. När kunskapsläget är ofullständigt är det inte alltid lätt för den som blir intervjuad att hitta ett bra svar. En vd gör därför klokt i att regelbundet träna på att bli intervjuad, be om att bli ifrågasatt – och inte minst vänja sig vid att ibland svara ”jag vet inte”.

Kommunikatörer, pr-konsulter och andra medietränare vet att både lögner och mörkläggning snabbt kan slå tillbaka hårt. Ändå ser vi gång på gång makthavare som uttrycker sig för kategoriskt i ett försök att städa undan en besvärlig fråga. Men att svara alltför säkert innebär att inte ta ansvar för vad man faktiskt vet eller inte vet. Det riskerar att vilseleda viktiga intressenter och skada förtroendet.

Just därför måste medietränaren våga utmana lika hårt som journalisterna, särskilt inför intervjuer där fakta är osäkra. Det innebär bland annat att träna på tuffa frågor där svarsunderlaget är ofullständigt.

Förvånansvärt många kommunikationschefer vittnar samtidigt om hur svårt det är att få företagsledningen att prioritera medieträning. Men eftersom rädslan ofta tar över i pressade lägen och kompetens bäst byggs stegvis behöver träningen ske proaktivt, innan krisen är ett faktum.

Ett återkommande hinder i själva medieträningen är dessutom interna maktstrukturer som gör att anställda inte vågar ge konstruktiv kritik uppåt. En kommunikatör som har en beroendeställning till vd och höga chefer får då svårt att vara en effektiv coach inför intervjuer.

Därför behöver företagsledare inte bara ta sig tid att öva, utan också aktivt ge sina medietränare mandat att utmana på riktigt och välkomna den sortens kritik som faktiskt förbereder dem för pressade situationer.

Bra medieträning handlar inte om att undvika frågor utan om att ge förtroendeskapande svar. Det kräver både medietränarens mod att utmana och chefens mod att bli ifrågasatt.

Andreas Rolfer Wrangö, ansvarig för Westanders tjänster inom medieträning
Birger Lycken, ansvarig för Westanders tjänster inom kriskommunikation