Westander: SVT lät Markus Allard granska sig själv

SVT:s reportage om Örebropartiets Markus Allard kan vid första anblicken framstå som okritiskt, men just återhållsamheten gjorde reportaget avslöjande. Allard fick själv visa sin hätska ton och sina personangrepp, skriver Johanna Look och Patrik Westander, byråchef respektive vd på pr-byrån Westander.

I fredags gjorde SVT ett tankeväckande reportage om Markus Allard. Örebropartiets ledare svor, hånade väntande journalister och slog fast att SVT-medarbetarna tillhör vad han kallar klägget.

Ingen fråga ställdes om partiets krav på ”arbetsläger” eller ”straffarbete som norm”. Det kan uppfattas som en missad chans till granskning eftersom Allard aldrig pressades om partiprogrammets mest kontroversiella förslag, trots att partiet siktar på riksdagen och nu når 15 procent i en regional Novusundersökning.

Den invändningen missar något viktigt. Om reportern hade gjort intervjun till en konfrontation hade Allard kunnat spela den roll han behärskar bäst: den folklige outsidern som angrips av ett fientligt medieetablissemang. När reportern inte går in i den konflikten får Allard inget angrepp att hänvisa till. Han kan inte förklara sin misstänksamhet, sin irritation eller sitt språkbruk som en reaktion på fientliga frågor.

Tittaren får därför själv upptäcka det märkliga i Allards agerande i stället för att bli tillsagd hur det ska uppfattas. Det klassiska berättargreppet ”show, don’t tell” fungerar också journalistiskt. Ibland är det mer avslöjande att se en politiker agera än att höra ett förberett svar. På så sätt lät SVT i praktiken Markus Allard granska sig själv.

Återhållsamhet är inte detsamma som okritisk journalistik. Att observera kan vara skarpare än att konfrontera en politiker som bygger sin kommunikation på konflikt med etablissemanget.

Den slutsatsen utmanar ett journalistiskt ideal med djupa rötter. Skjutjärnsjournalistiken slog igenom i tv i valrörelsen 1966 när ”de tre O:na” – Lars Orup, Åke Ortmark och Gustaf Olivecrona – ställde statsminister Tage Erlander mot väggen om bostadspolitiken. Den nya journalistiken bröt med en vördnadsfull tradition och behövs fortfarande.

Men den tuffa intervjun har också blivit ett format som politiker är väl förberedda på. En förberedd person klarar nästan alltid en förberedd fråga. Det är ofta mellan de formella intervjufrågorna – i receptionen, i bilen och mellan mötena – som en politiker visar helt andra sidor än i de förberedda svaren.

Konfrontation har också en risk som känns igen från politisk kommunikation. Vi argumenterade själva för en liknande tanke på DN Debatt för två år sedan: ”Därför kan ordet ’konstig’ bli det som fäller Trump”. Den högtravande beskrivningen av en politiker som ett hot mot demokratin kan slå tillbaka. Anklagelsen riskerar att bekräfta bilden av en förföljd, stark ledare, en berättelse som auktoritära populister gärna odlar.

Demokraterna började beskriva Donald Trump med det vardagliga ordet ”weird” eller ”konstig”. Ordvalet fällde inte Trump. Men det kan ändå vara mer övertygande att låta ett märkligt beteende tala för sig självt än att varna för personen. En valkampanj och en nyhetsredaktion har olika uppdrag, men ett liknande grepp går att känna igen i SVT:s reportage. Redaktionen satte ingen etikett på Allard.

Örebropartiet har uttalade riksdagsambitioner och SVT:s porträtt av Allard har därmed ett tydligt nationellt intresse. Hans personangrepp säger inte vad partiet vill genomföra, men de säger något om hur han bemöter andra och vilket omdöme han visar som politiker.

Partiets politik kräver en annan sorts granskning. Ett porträtt som avslöjar hätskt beteende säger fortfarande ingenting om vad ”arbetsläger” konkret skulle innebära, vad partiets krav att avskaffa ”minoriteters juridiska särrättigheter” omfattar eller om förslagen är förenliga med grundlagen. Den granskningen bör också ske före valdagen, så att väljarna vet vad kraven skulle innebära i praktiken innan de röstar.

Nyhetsredaktionerna bör göra fler reportage som följer politiker utanför den formella intervjusituationen, särskilt under valrörelsens sista veckor. Skjutjärnsjournalistiken lärde reportrar att inte vara rädda för att konfrontera makten. Nästa lärdom kan vara att veta när konfrontationen hjälper politikern mer än tittaren.

Johanna Look, byråchef
Patrik Westander, vd
Westander