Svik inte Almedalen, Maud och Fredrik!

”Både statsminister Fredrik Reinfeldt och vice statsminister, tillika näringsminister, Maud Olofsson, tänker avstå från årets Almedalsvecka, Sveriges viktigaste och mest öppna åsiktstorg”, skriver Jessica Henryson och Henrik Westander.

Årets Almedalsvecka är den politiskt viktigaste på många år. Det är första året efter ett val, och för första gången sedan 1994 har vi en ny regering. Rimligen borde en nyvald regering lyssna på och aktivt uppmuntra till synpunkter och nya förslag för den politik som ska bedrivas de kommande åren. Men både statsminister Fredrik Reinfeldt och vice statsminister, tillika näringsminister, Maud Olofsson, tänker avstå från årets Almedalsvecka, Sveriges viktigaste och mest öppna åsiktstorg.

Almedalen är en mångfacetterad idépolitisk smältdegel, där idéer möts och samhällsdebatten vidgas. Aktörer från alla olika samhällsgrenar lobbar öppet och förbättrar därigenom underlaget för framtida politiska beslut. Men den öppna lobbyingen förutsätter att de främsta politikerna är på plats. Om toppolitiker i majoritetsposition avstår från Almedalen, tappar det öppna idéutbytet snabbt sitt värde.

Förra sommaren, inför valet, var toppolitikerna mangrant på plats. Olofsson och Reinfeldt inte bara Almedalstalade, utan minglade, diskuterade och resonerade. Almedalen var också skådeplatsen för några av de blocköverskridande överenskommelser och utspel som fick avgörande betydelse för valutgången.

Efter valet är situationen en annan. Almedalens öppna debatt lockar inte längre. En och annan väljare kommer nog att undra om det var viktigare att verka öppen och tillgänglig inför valet än att verkligen vara det efter valet.

I Almedalen kan den lilla konsument­organisationen synas och höras lika bra som det multinationella storföretaget, och folkhälsans företrädare lika väl som tobaksbolaget. Improviserade möten sker mellan väljare och valda, uppgörelser kan slutas mellan majoritet och opposition. Om detta vore vardagsmat i svensk politik, skulle statsministerns och vice statsministerns beslut att avstå från Almedalen bara innebära en mindre nedgång för Gotlands besöksnäring. Men eftersom Almedalsveckans öppenhet är unik i svensk politik, tar hela demokratin ett kliv bakåt om båda de viktigaste politikerna uteblir.

När Reinfeldt tillkännagav regeringens höjda klimatambitioner, sade han att ”det är en uppgift som kräver en utvecklad samverkan i hela samhället”. I våras sade Olofsson att hon ville ha en bred diskussion om småföretagens villkor, och ungefär samtidigt efterfrågade hon ”ett debattklimat där vi inte gräver ner oss och blockerar lösningar” i energifrågorna. Almedalens öppna, tillåtande diskussionsfora med samhällets alla schatteringar representerade är idealiskt – ändå väljer Reinfeldt och Olofsson att utebli.

Varken Reinfeldt eller Olofsson har angett tydliga skäl till att stanna hemma. De måste givetvis få lov att ta semester som alla andra – men det borde inte hindra dem från att avsätta en enda dag för ett besök på Gotland. Kanske upplever de möjligheten för andra aktörer än vanligt att påverka den politiska dagordningen, som de utnyttjade så skickligt i opposition, som mindre bekväm nu när de istället är i regeringsställning? Kanske är den rentav ett skäl att hålla sig borta?

Istället för att utebli, bör de medverka till att strama upp reglerna. Pr-branschen omgärdas av allt för mycket hemlighetsmakeri och dold påverkan. Här har ministrarna en chans att utmana lobbyisterna och kräva öppenhet med vilka uppdragsgivare man arbetar för. Då minskar risken att politiker, myndigheter, media och andra förförs av intressen med dold avsändare.

Reinfeldt och Olofsson utsätts för många uppvaktningar om de besöker Almedalen. En del möten är säkert slöseri med tid för båda parter. Men lösningen är inte att dra sig undan och minska kontaktytan med organisations- och företagssverige. Tvärtom bör fler uppmuntras att ta politiska kontakter.

Om Reinfeldt och Olofsson vänder Almedalen ryggen, blir resultatet minskad öppenhet och färre kontaktytor mellan intresseorganisationer, företag och politiker. Om de däremot deltar i Almedalen och demokratiserar politiskt påverkansarbete, är demokratin en vinnare. Tänk om, Fredrik och Maud – kom till Almedalen!

Jessica Henryson
Henrik Westander
Westander Publicitet & Påverkan