Ta ditt personliga ansvar, Wanja Lundby-Wedin

Så fel det kan bli. LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin skriver på Aftonbladet Debatt i går att det är ”en ödets ironi” att det riktas kritik mot hur LO har agerat i frågan om vd:s pensionsvillkor i pensionsbolaget AMF. Detta mot bakgrund av att just LO under lång tid har opinionsbildat mot höga ersättningar till näringslivets toppar.
Det kan tyckas märkligt att LO-ordföranden till synes inte begriper att det är just dubbelmoralen som upprör. Kraven på mått och sans är självklart högre på den organisation som själv opinionsbildar mot girighetskulturen. Men det mest anmärkningsvärda i sammanhanget är att LO-ordförandens eget agerande gentemot medierna i hög grad har förstärkt ”AMF-skandalen” och bidragit till det stora massmediala intresset.

Organisationer, företag och makthavare kan alla råka ut för en kompakt negativ medial uppmärksamhet i en viss fråga. Bakgrunden till den våldsamma mediestormen denna gång är den underliggande ekonomiska krisen, med kritiken av höga bonusar och direktörslöner.

I ett sådant opinionsläge är det extra viktigt med snabbhet, öppenhet och ansvarstagande. Man bedöms inte bara utifrån vad som faktiskt har hänt, utan minst lika mycket utifrån hur man hanterar mediekrisen. Efter ett par dagars skolexempel på dålig kriskommunikation och ett omfattande mediedrev mot LO-ledningen uppger nu en förkrossande majoritet av aftonbladet.se:s läsare, drygt 90 procent, att de inte har förtroende för Lundby-Wedin.

Det första misstaget var att Wanja Lundby-Wedin gjorde sig oanträffbar för journalister. Hon lät kollegan i AMF:s styrelse, LO:s avtalssekreterare Per Bardh, ta den första mediala smällen. Detta trots att alla journalister naturligt nog ville ställa LO:s ordförande till svars. Förmodligen hoppades LO att mediestormen skulle blåsa över. Sedan åkte hon på semester under helgen och ett antal kritiska nyhetsinslag avslutades med att LO:s ordförande valt att inte kommentera kritiken.

Det andra misstaget var att LO-ledningen inte tog kritiken mot det egna agerandet på tillräckligt stort allvar. Per Bardh försökte förklara pensionsavtalet med att man måste förstå den tidsanda som rådde när besluten fattades. Och när kritiken mot LO tilltog så försökte man på webbplatsen dels försvara styrelsebesluten med att ”LO har inte ensamma kunnat stå emot”, dels ställa sig på kritikernas sida genom att hävda att ”den folkstorm som nu uppstått ger oss stöd att ytterligare driva på”.

Det tredje misstaget är att LO-ordföranden hittills inte någon gång under mediedebatten markerat ett personligt ansvarstagande. Detta ledde till en rubrik som ”Vägrar be om ursäkt” i Aftonbladet. Kriskommunikationens grundregel är att aldrig skylla ifrån sig om man har gjort fel. Man ska ta ansvar, erkänna misstaget och be om ursäkt utan förbehåll. Nu sträcker Lundby-Wedin sig till att skriva på Aftonbladets debattsida att ”vi var många som borde ha sett detta och reagerat”.

Det fjärde misstaget var när LO-ordföranden i går plötsligt bytte medialt spår och gick till motangrepp. ”Jag känner mig grundlurad” och ”jag har inte varit med och fattat några beslut med sådana konsekvenser” är nu budskapen. Redan innehållet i de årsredovisningar som hon själv skrivit under är besvärande och hennes motangrepp gör att den möjliga fallhöjden blir ännu högre.

I slutet av veckan ska AMF:s revisorer ha genomfört sin granskning. Oberoende av vad revisorerna kommer fram till bör kanske en person som sitter i 24 olika styrelser, och därutöver har den krävande uppgiften att vara en av arbetarrörelsens viktigaste opinionsbildare, överväga att skära ner på rollen som styrelseproffs. Som styrelseledamot i ett pensionsbolag måste man i vilket fall som helst känna till vd:s pensionsvillkor.

Patrik Westander, vd Westander PR